Den här nyheten fick mig än en gång att känna mig helt uppgiven och led på min hemstad.

I ett nötskal handlar det om att löjligt strikta och stela regler om hur en uteservering får och bör se ut gör att det helt enkelt blir en alltför arbetsdryg process för krögarna.

Janne Strang utryckte i en ledare mina tankar exakt. Word!

Glada tjejer på uteservering och njuter av sol i centrum i september.

Precis som Janne skriver – sommaren är väldigt kort hos oss. Åtminstone för mig betyder det att varje minut man kan tillbringa ute är plus och det verkligen känns att kroppen suktar efter att få känna solstrålar på huden och frisk utomhusluft. Sommartid är en av mina allra käraste vardagssysslor att sitta på uteservering, om det sedan är fråga om en kaffe vid ett torg, en afterwork drink bredvid arbetsplatsen eller en lunchsallad man intar med ett par snygga solbrillor på näsan (oj vad jag längtar till det, få saker ger så instant coolfactor som att dra på sig brillorna) samtidigt som man spanar in flanörerna på gatan bredvid.

Varför känns det som att beslutsfattare på något sätt vill driva oss in i mörker, kulturen ska inte synas på gatan, vi ska ner i källare och äta eller dricka. Inte synas, inte höras, inte träffa människor spontant på gatan. Vi bor i en huvudstad, ska det inte få synas och höras i centrum? Och som Janne också skriver. Det är inte lätta tider ekonomiskt för krögarna, varför ska man göra det ännu svårare för dem? Varför vill man styra utvecklingen mot att stora kedjor tar över för de är de enda som har råd och verktyg för att kunna klara sig igenom pappers- och regeldjungeln?

Många som tycker att Helsingfors inte bjuder på liv och gatukultur flyttar utomlands. Jag har alltid hört till dem som envist sagt att ”men man måste stanna kvar och själv GÖRA en förändring och vara med och skapa den stad man vill ha”. Men det går ju inte om det blir för svårt.

Foto: Alko. En god och etisk roséskumpa att skåla medvetet med.

Vinveckan inleddes med nyheten om att många av finländarnas favoritviner produceras i vidriga arbetsförhållanden. Det känns jobbigt att det läggs så mycket press på konsumenten  att ha koll. Är man en godtrogen människa, som jag, glömmer man lätt bort att tänka på att jag genom mitt vinval mot min vilja kan vara med och stöda arbete i hemska förhållanden. I fjol var jag på en vintasting med temat etiska viner och hittade en ny favorit för sommaren 2013. Perfekt till alla sommarens festligare evenemang eller för vardagsstunder man vill lyxa till. Men varför inte nu, då våren står för dörren? En liten fläkt av sommaren nu då man längtar till varmare dagar. Ett av mina all time favoriter, bästa roséskumpan på min topplista.

Utseende: Saftigt, hallonsaftsfärgad, lockande.

Doft: Bär, fräsch.

Smak: Hallon är den dominerande smaken, men har även inslag av lingon. Enligt Alko jordgubb, men jag tycker själv det känns mer hallon. Jordgubb för lätt tankarna till sötsliskig Fresita, vilket det absolut inte är fråga om nu.

Pris: 8.98 euro

Titta, dofta, smaka, spotta. 

Glad vändag och trevligt veckoslut alla vinvänner! Hälsningar från Alkos februarinyheters provtillfälle (mina likes och dislikes bloggar jag om senare).

I kväll blir det mat i Berghäll med kompisgänget, därefter heja Lejonen till seger i någon sportbar. För min del blir det mer klassiska kisastudio drycker (ogillar öl så det brukar innebära cider eller lonkero för mig). Men den som har dejt eller mysig middag med den man älskar: överraska med iskall skumpa (Korbel Brut t.ex. Kaliforniens toppskumpa, ett av mina favoriter)och jordgubbar, alternativt hallon i glaset. Superrromantiskt!

För kompismiddagen då? Välj ett vin som på något sätt påminner om något kul ni gjort ihop. Kanske besökte ni Australien tillsammans? Välj då ett vin därifrån. Kanske går ni alltid på spinning tillsammans? Välj då vinet med en cykel på loggan. Kanske har ni alltid delat ert intresse för tango och sydamerikanska rytmer? Ta ett argentinskt pepprigt rödvin. Ja, ni förstår. Det blir alltid lite extra då man visar att man tänkt efter och att associera till ett roligt minne eller något ni har gemensamt garanterar att kvällen börjar i bra stämning.

Rött eller vitt?

Vitt, svarar jag oftast på den frågan, också då jag kanske hellre hade tagit rött. För tyvärr har jag märkt ett uppenbart samband mellan intag av rödvin och migrän. Det gäller inte alla rödvin, men klart är att det finns sorter som fungerar som en trigger för min migrän. Och det är sällan man vill ta risken och pröva sig fram. Vem skulle nu frivilligt utsätta sig för det? Framför allt då det ofta räcker med några små klunkar för att leda till flera timmars värk.

Men rödvin när det är som bäst är så gott och fungerar så fint till många maträtter, framför en brasa en vinterkväll eller att smutta på medan man läser en bra bok i soffan. Bara för att det finns vissa bovar bland rödvin känns det trist att slopa alla, också guldkornen.

Jag tänker börja skriva upp varje gång jag märker, eller inte märker av ett samband. Men jag tar gärna emot hjälp. En av tio finländare har migrän, och att rödvin kan sätta i gång ett anfall verkar stämma in på många av oss.

Vilka erfarenheter har ni av rödvin och migrän? Finns det någon speciell sort, druva, smak som ni upptäckt ger migrän? Eller finns det rödvin som migrändrabbade kan dricka utan att få huvudvärk?

Om jag får in många svar kanske vi snart kan sätta ihop en mycket icke-vetenskaplig lista: skurkvin och snälla vin.