Rubriken hänvisar till en hashtag som används på Ingstagram rätt mycket. Ni vet de där stunderna som bara är så fina och perfekta med ett glas champagne i handen? Vi sparkade i gång sommaren med en Moët moment, jag och tjejerna.

En klassisk Moët moment, ett glas champagne ur ett fint champagneglas, blommor i håret och solnedgång på balkongen i gott sällskap.

Det var mycket att fira då flaskan på bilden här nedan sa plopp och bubblet hälldes opp. Världens största nörd jag är, jag vet, men inför vår get together med tjejerna hade jag förberett ett minital. Alla blev tilldelade ”stipendier”, med andra ord jag lyfte upp något fint jag tyckte var och en lyckats med (jag vet, jag sa ju att nördometern här skjuter i höjden!). Vi skålade alla med Moët i glaset och kanske en och annan rörd min bland sällskapet gav stunden något extra, utöver den gyllene drycken förstås.

Skumpasysterns ”stipendie” handlade givetvis om läsandet och avklarat inträdesprov (då var vi ännu omedvetna om vad resultatet av provet skulle bli).

Hur mycket är psykologiskt och hur mycket är en reell skillnad, då det kommer till kampen mellan champagne och skumvin? Har du någon gång gjort ett blindtest och kollat om du känner igen vilken som är vilken?

Vi gjorde en snabbanalys av bubblet. Ärligt sagt tror jag att den största skillnaden mellan äkta champagne och mousserande vin främst är psykologisk (ja, ni läste rätt alla champagnesällskapsrepresentanter som nu får kaffet i vrångstrupen). För det finns otroligt fina skumvin som utan tvekan kan mäta sig med den finaste och dyraste av champagner. Däremot gör de strikta kraven på vilken butelj som får prydas med ordet champagne att det garanterar en viss kvalitetsnivå. Med andra ord är det större sannolikhet att dricka något gott när man väljer champagne än skumvin, men det betyder inte att det inte kan finnas skumvin som rentutav smakar bättre i din mun än champagne. Och psykologiskt ja, få av oss smäller i oss champagne på daglig basis, så de få gånger då man unnar sig eller blir bjuden på champagne, ja då brukar det vara något extra över det hela. Då inverkar både stunden, att det är något extra man firar, såväl som de förhandsuppfattningar man har om att champagne är något finare.

Eller sådan är min teori.

Men tillbaka till Möttönen. Visst var det något otroligt fint över både själva drycken och stunden och det kände vi av i smaken. Skumpasystern och vinbloggaren var överens om att det här var gott.

– Det är fräscht och på något vis bara bättre. Skillnaden mellan skumvin och champagne är helt enkelt en fråga om kvalitet, analyserade Skumpasystern.

Semester, liten hundvalp och nu sjukledigt. Det har blivit en lång paus här på bloggen. Men nu är jag tillbaka! Var ska jag börja?!

Hej, jag heter Bradley och gillar att ligga i min mattes famn. Tomma ölburkar förvandlar jag med mina sylvassa valptänder till silar så släng inte dem på marken. Eller era tobaksfimpar, tack.

Ni minns Skumpasystern? Som läste så det rykte ur öronen inför inträdesproven? Hon klarade det galant och säkrade sin studieplats. Knappast svårt att räkna ut hur det firades. Men först hade vi tjejer en sommarfest efter alla prov och det gågna ”läsårets” mödor och prestationer. Och min födelsedag förstås.

Det blev midsommar, en mycket otraditionell en för min del. Jag storstädade såg till att min lägenhet är ”puppyproof”, redo för valpen. Jag hade en fin picnic på midsommarlördagen ute på Tjärholmen med min kompis som jobbade den helgen, så en kall lonkero på Sports Academy med en annan kompis.

Måndagen efter midsommarn kom valpen och sedan dess har det varit ett enda stort sömnlöst kaos, kryddat med kiss och bajs och veterinärbesök, lek, mys och kärlek. Vi har njutit i skärgården en hel del, när lillvovsen sussat har jag unnat mig ett glas vin ibland, men en i det stora hela rätt alkoholfri sommar. Om man jämför med min sommaren 2013 då jag var en veritabel partyprinsessa.

Så har det varit polttaren i 50-tals tema, och bröllop. Och nu kryckor tack vare min marathonskada som vägrade bota sig själv. Det blev en kortisoninjektion och två veckor av fångenskap på min soffa. Suck. Men nu ”bara” 9 dagar kvar.

Ni får gärna tipsa om de bästa sommarvin eller drinkar ni testat 🙂 Det är hett ute så en svalkande isig cocktail, med eller utan alkohol är dagens rekommendation, gärna med på förhand i frysen frusna citronskivor. Läskande!

Foto: Trött men lycklig ombord på Viking Lines marathonkryssning mot Helsingfors.

Okej, okej, alla som kom i mål fick medalj, men man känner sig som en segrare ändå. Trots att tiden inte blev det jag hoppats på. Trots att jag drabbades av muskelkramp och svindel och förlorade två tånaglar. Att ta sig igenom 42,2 kilometer är en prestation man kan och ska fira.

Själv höjde jag en skål för mig själv med skeppsskumpan, Codorniu 1551 Brut (Ship’s Sparkling Wine), ombord på marathonbåten.

Viking Line och Silja Line ordnar bägge specialkryssning för marathonlöparna, jag mönstrade på Vikings Gabriella. Nej, det handlar inte om Helsingforsvimmel eller uteliv, men det var så roligt att jag måste skriva några rader. Hur härligt är det inte att kryssa med andra marathongalningar, shoppa marathonprodukter i Tax Freen, dela anekdoter och rekordtider med övriga löpare och skratta åt sin egen och de övrigas ”smått speciella” gåstilar. Ni som sprungit vet vad jag talar om. Folk som är tvungna att gå baklänges nerför trappor, stela haltande steg, lidande miner då man stiger upp från bordet. En massa sportiga mänskor som frivilligt väljer att hellre åka hiss eller använda rullbanden. Kan ha sett väldigt komiskt ut om man inte visste vad det var för ett gäng (Zombie-walkers årliga möte eller rehabiliteringskryssning eller promenadskoledagarna ).

Men det var ju medaljmousserandevinet jag tänkte blogga om. Hur underbart smakar inte ett glas välkylt glas bubbel efter 42,2 kilometer? Kan inte beskrivas. Redan vatten vid målgång känns som en gudarnas paradisdryck. Känslan att sitta med sitt glas, soloresande, men omgivande av andra likasinnade, kolla på solnedgången över skärgården och veta att man inte har bråttom någonstans och tänka tillbaka på varje steg man kämpat sig fram. Närmare perfektion går det inte att komma. Och just den här skumpan kändes som något alldeles speciellt gott (beakta då min mycket subjektiva segerrusinfluerade bedömning), fräsch, sprakande torr och ändå läskande. Hela stunden andades elegans.

Många drack öl efter loppet, det verkar vara det de flesta har gjort förr. Men på Instagram laddades rätt många skumpa-/champpisbilder av marathonlöpare. Kanske fler hellre satsar på det där lilla extra efter dunderdagen? Själv kan jag inte komma på ett tillfälle när man är mer värd det där medaljglaset än efter ett sådant lopp. Grattis till alla löpare!

Kolla ut! Perfekt väder att inleda afterworksäsongen i. Lillördag, sol, sommarvärme. Ett glas champagne känns som det riktigt rätta, på en stilig uteservering. Skål för sommar!

Foto: Ruinart Brut ”R”, en guldfärgad lätt och fruktig champagne.

Jag älskar den där känslan när sommaren precis har börjat. Just nu. Det är redan sommar, men det har knappt hunnit gå en vecka av sommaren. Man har med andra ord oändliga sköna sommardagar (och före någon annan sommararbetare fnyser: man behöver inte vara ledig för att kunna njuta av sommarvärmen, bara man ser till att njuta efter jobbet) fina upplevelser och nya möten framför sig.

Det är en högtidlig stund. Under skoltiden inleddes sommaren alltid högtidligt under skolavslutningen, men då man inte har det mer är det lätt hänt att årstiderna växlar utan att man ens lägger märke till det. Därför gillar jag att försöka återskapa den där stämningen på något sätt. På veckoslutet blir det ”skolavslutning”. Då skålas det i Champagne.

Foto: Alko

Den tropiska sommarhettan utomhus har i dag övergått till mer typisk finländsk sommar. Jippii säger jag! Inte ironiskt. Har gått och hoppats på kallfront de senaste veckorna, till allas ilska, för på lördag springer jag Stockholm marathon, något som blir rätt omöjligt för en värmeogillande joggare som jag. Men innan hatmejlen börjar flöda in på min e-post kommer jag med tröst. Det här är en riktig glödskapare. Och ingen migrän, trots eldigheten!

En rolig detalj med det här vinet är att det ingår i en serie där bilden på etiketten berättar hur ungt eller gammalt vinet är. Här har vi den unga killen, men man kan också ta den äldre mannen eller gamlingen. Tyvärr har Alko endast den här i sitt sortiment, men en del importörer har den i sitt sortiment. Gillar verkligen kreativiteten med etiketterna och namnet. Roligt med något annat än ”Campo de..” eller i Frankrike ”Chateaux de..”.

Snabbfakta:

Matsu El Picaro

Pris: 9, 98 €

Druva: Tempranillo

Land: Spanien

Färg: Mörkröd, åt det lila hållet, nyanser av plommon.

Doft: Alkohollukten blir tyvärr rätt dominerande och kör över, det här är ett starkt vin med en alkoholhalt på 14,5.

Smak: Caliente! Det här är en riktig inre braständare, eldigt, kryddigt, sensuellt. Det är inte ett vin man häller i sig stora mängder av, men perfekt om man vill få upp värmen om det sedan är bokstavligen eller metaforiskt. Förutom kryddigheten är det bärigt, kommer att tänka på björnbär. Det här är ett vin jag ser framför mig att man njuter ett glas av under en mysfilt då det är ruggigt väder ute, eller som man bjuder en dejt på då man hoppas på en kyss mot slutet av kvällen. Den här får en att mentalt förflytta sig till Sydeuropeiska breddgrader och väcker både temperament och passion.

Foto: Skärmavbild på Alkos bålmaskin som du kommer åt genom att klicka här.

Vårens och sommarens stora festsäsong hägrar med allt från studentfester till bröllop och kräftskivor. Speciellt de första gångerna man agerar värd kan det gå åt mycket tid till att försöka beräkna hur mycket man behöver av allt. På Alkos webbsidor finns rätt bra tips för festfixare. Det underlättar stort att ha någon form av tumregler att gå efter, så kan man anpassa det efter den typ av gäster man bjuder (till exempel om det finns en stor andel vegetarianer, glutenfria eller alkoholfria gäster).

Att bjuda på bål är ett budgetvänligt och sommarfräscht alternativ. Med frukter, blad, citronskivor eller bär får man en trevlig färgklick på drinkbordet och i gästernas glas. Det är också en bra ”ice-breaker” om man bjudit gäster som inte känner varandra så bra, alla dricker samma dryck. Tyvärr har många av oss mindre roliga minnen av förrädiskt starka bålar. Alkoholsmaken kan vara väl maskerad med safter eller sockriga drycker och vips är det för sent att reparera skadan. Det är varken kul för gäster eller värden med ett överrasknings- och överberusat festgäng (då glad, munter stämning övergår i kaos med söndrade glas, tavlor som ramlar ner och kompisen Kalle hittas slocknad i badkaret).

Därför tycker jag att bålmaskinen på Alkos webbsidor är speciellt praktisk. Den finns dessvärre inte på svenska, och läser man Alkos webbsidor på svenska finns det heller inte info om att den existerar på finska, så det är lätt att missa den. Den är ett utmärkt redskap när man snabbt vill kolla ungefär vilken styrka bålen får och hur mycket man ungefär ska uppskatta att det behövs.

Sidan innehåller också mängder av andra bra tips, rekommenderar!

Som värdinna hör jag till det bålbjudande släktet. Det har oftast varit det allra enklaste och mest praktiska och budgetvänliga att bjuda på. Jag är en usel kock (helt värdelös på den fronten), men det här kompenserar jag med mina cocktailskills som kan tillämpas på bålfronten. Till Alkos tips kan jag tillägga några punkter. Röda, bäriga bålar ser fina ut, men hur kul är det att försöka få ut svartvinbärs- eller blåbärsfläckar ur en vit matta? Eller kompisens nya vita klänning? Med en ljus bål (med ingredienser som till exempel vittvin och äppelsaft) blir det helt enkelt färre bekymmer. Skivor av citrusfrukter ser fräscha och pigga ut. Skär upp dem på förhand och frys över natten så funkar de som isbitar också. Se till att ha massor med is, en varm bål är ingen succé. Att ha en extraflaska till exempel sprite eller smaksatt bubbelvatten är också bra. Märker man att bålen trots allt blev väl stark är det bara att fylla på.

Schysst läge, dött en måndag kväll.

Ny mobil, nya appar. Bland annat har jag nu både Instagram och en bloggapp så kan blogga i farten bara jag lär mig bemästra tekniken. Så skaffade jag som en modern singeltjej också Tinder (hittills är jag inte såld). Var på en Tinderdejt efter min kvällstur på måndag och eftersom vi båda är vinmänniskor valde vi Vin Vin, helt bredvid vår redaktion.

Skriver hellre om positiva upplevelser, men eftersom det här är ett så hajpat ställe och ”alla” rekommenderar det måste jag uttrycka min besvikelse.

Har nu besökt det två gånger. Det känns stelt och sådär förnämt borgerligt (inte min stil). De pompösa fåtöljerna och sofforna är låga och man sjunker in i dem. Att försöka sitta på något annat sätt en som en hösäck är en utmaning. På en första dejt vill man kanske inte köra bredbent-hösäck-stilen ännu. Om inredning, stil och så bortåt kan man ha olika åsikter, så att kritisera det är inte poängen.

Servicen i måndags var märklig. Det kändes som om jag redan då jag kom in på något sätt bemöttes lite snorkigt. Men jag kollade på menyn, valde ett (fanns inte), valde ett annat (det hade de inte heller) och tog tillslut ett tyskt vitt. Killen bakom disken frågade då om jag är med bil (”du är väl inte här med bil?”). Tycker det är en konstig fråga att ställa någon som kommer efter jobbet och tar ett litet glas. Ett! Förstår om man beställer ett till eller så. Visst kan man tänka sig att det är omtänksamt att personalen håller uppsikt över sina kunder, men då jag var den enda som ställdes denna fråga kändes det lite nedvärderande. Ser jag ut som en rattfyllerist (jag, som kör bil några gånger om året)? Diskuterade servicen överlag med dejten och han tyckte också det var lite märkligt. Kanske de hade en dålig dag där eller något (sånt händer oss alla)? Men i och med att jag också ogillade den småsnoffsiga stilen och de dessutom inte har de viner de enligt menyn har är det inte ett ställe jag vill återvända till.

Har hört att de ordnar trevliga keikkor där dock, kanske stämningen känns annorlunda då?

Edit: Kanske inte kom fram där nu, men jag var då alltså inte bilburen. Hade förstått det bättre om jag typ parkerat utanför dörren eller något sånt 🙂

Foto: Skärmdump på artikeln du kan läsa den här.

Kort sagt finns det inte mycket man kan gå efter i vinvalet om man vill minska effekterna av histaminerna. Men, vitt är i regel ett bättre val än rött.

Så kan det vara bra att undvika andra livsmedel som också kan förvärra symtomen, som rå morot, jordgubb eller senap.

Hoppas det värsta snart är över.

Björkallergi och vin kan vara en dålig mix. Utreder som bäst saken för en artikel, stay tuned.

Själv har jag inte diagnosticerats med björkallergi, vissa år får jag inga symtom, men i år är det just nu nästan tortyr! Ögon och näsa rinner då jag går ut, halsen sväller och kliar.

Om de här symtomen kan förvärras av vissa viner och livsmedel (som jordgubbar, nötter, äppel) kan det vara bra att undvika dem. Mer om detta i HBL imorn, ska sätta ut en länk här på bloggen till juttun.

Skumpasystern har inte synats till på länge på grund av total dedikering till det hägrande inträdesprovet i maj. Men, till Vinbloggens läsares stora nöje, har hon lovat gästa bloggen valborgen till ära. Då ska vi ta oss ett skumpatest, men det blir svårt att välja. Har du något du tycker vi borde testa? Kommentera, eller skicka e-post.

Vi tänker, bubbligt, sprittande och utomhusvänligt…

Foto: En glad Soc&Kom-journalistikstuderande anno 2009 blåser en annan sorts bubblor i väntan på mösspåläggningen 😉