Foto: Mostphotos.

Jihuu, det är dags för Syö-Helsinki igen! Även om City-tidningen inte längre kommer ut i pappersform ordnas kampanjen som erbjuder restaurangrätter för en tia runtom i Helsingfors.

Under mina första studieår då jag inte kunde jobba just alls utan bara försökte klara mig på studiestödet (efter betald hyra och el hade jag drygt 60 euro kvar att leva på, ojoj vad knappt det var!) var det här en höjdpunkt.

Med en tia kunde man unna sig en smarrig restaurangportion på någon av Helsingfors matställen. Under åren har jag prövat på både det som sägs vara Helsingfors bästa hamburgare (Morrison’s), Sushi på Itamae, nepalesiskt på Swagatam (god mangolassi!) och pasta på Raffaello.

Kampanjen pågår mellan den 28 mars och den 10 april.

Läs mer om vilka restauranger som deltar och med vilka rätter här.

Dansade med tjejkompisarna till gamla favortilåtar.

Nu har jag provkört nykomlingen i Helsingfors nattliv – hiphopklubben jag skrev om då den öppnade.

Saint Helsinki är stor och rymlig. Perfekt om man, som jag, gillar sitt personliga space. Gott om utrymme för sig på dansgolvet, ingen trängsel, inga svettiga ryggar som trycks mot ens arm eller klackar som trampar en på tårna. Gillar man däremot att känna sig omringad av en stor massa festprissar är det här nog inte det bästa stället. Den enorma lokalen rymmer helt enkelt för mycket folk för att kunna bli sådär sillburksfull som många andra ställen.

Musiken är härlig för dem som gillar genren. Plus för att det var bra variation med både färska hiphop och r&b-sound och gamla klassikers från 00-talet.

Gänget på plats var nog lite yngre än oss. Tippar på att de flesta var lte på 20 år. Detta trots åldersgräns på 22. Det var en rätt tydlig uppdelning i riktigt packade unga vuxna som fyllegrälade på damtoan, sjöng karaoke och stapplade omkring och å andra sidan de som kommit för att shakea loss riktigt ordentligt för motionens skull. Seriöst, en kille körde värsta idrottspasset på dansgolvet, han till och med tog paus och stretchade grundligt två gånger efter var sitt set på 45 minuter i sträck av intensivt höftgungande!

Personligen tycker jag att det här är ett perfekt ställe att gå just för att dansa, om man gillar musikgenren. Det är låtar som är lätta att dansa till, man har utrymme att verkligen leva in sig i dansen och ha kul. Plus för att det fanns gott om praktiska höga bord och ytor vid dansgolvet där man kunde ställa sina drickor. Allt för att underlätta dansandet.

Personalen är trevlig, hjälpsam och delvis svenskspråkig.

Kort sagt: du som gillar hiphop och att dansa – det här är rätt ställe. Du som helst inte dansar och vill ha variation i musikgenren under ditt nattklubbsbesök – välj något annat.

Läs min artikel inför öppningen av klubben här.

Foto: Viking Lines pressbilder.

Lovade komma med fler uppdateringar om brasilianska viner. Här följer en minneslista, eller en shoppinglista, att ha med på kryssningsbåten om man inte vet var man ska börja då det kommer till det här vinlandets viner.

Som sagt är det då alltså för tillfället tunnsått med ”brassiviner” i Alkohyllan, men i och med Viking Lines temaveckor kan den som åker båt bekanta sig med dem.

Bland de viner jag testade (det fanns närmare tjugo så alla prövade jag inte!) fanns några favoriter jag rekommenderar:

• Pizzato Chardonnay – ett oekat Chardonnay som var gott, fräscht, lite lätt bubblande på tungan, ett levande vittvin. Hittade lite mineraltoner också.
• Pizzato Brut – god skumpa, dock mer fruktig och sötare än jag ofta väljer, men passade det tropiska temat (ändå alltså ett torrt vin, inte sött)
• Aurora Brut Rosé – Härlig roséskumpa. Med den brasilienska sommeliern Sílvia Mascella Rosas ord ”härligt swimmingpool-vin, vi dricker det här ute i poolen”. Jag ser framför mig att man smuttar på de här i sittbrunnen av segelbåten en varm sommardag. Färgen var mörkare än normalt, fruktigt och bärigt.
• Lote 43 Miolo – ett rött av Cabernet Sauvignon och Merlot. Hurra ingen migrän! Ett jätteungt vin, och ett väldigt exklusivt vin (gjorts bara 8 årgångar, bara de bästa liksom). Därför dyrt. Har man råd är det värt priset.

Har man råd med bara ett satsa på landets starka vinkort – skumpa eller vitt.

Foto: Viking Lines pressbilder.

Kombinera med tropisk mat, fruktig mat eller kött, grillat eller sallad. Tycker det här är den typ av viner som också är utmärkta mingeldrycker, de är lätta och fräscha och kan drickas som sådana för sig själv.

Mer apelsinträd än vinrankor på öns norra del.

Hemma från semestern och oj vad skönt det var! Härligt att bara ta det lugnt och äta, dricka och sova gott i fint sällskap.

Något vidare vinland var Cypern inte, trots att jag någonstans hade läst att deras vita viner är bra (varifrån kom det påståendet?!). Åtminstone på den norra delen av ön fanns det typ ett (det ska jag testa, köpte med en flaska, ville bara dricka goda viner på resan och hörde inget bra om det vinet) bara.

Men. Vinfritt var det inte. Den turkiska sidan, det vill säga den norra sidan, hade ett stort utbud av utsökta turkiska viner! Vad jag ser finns det bara två turkiska viner i Alkos sortiment, många pärlor saknas med andra ord.

Drack ett jättegott rosé, och ett jättegott vitt. Röda smakade jag dessvärre inte på.

Köpte med en liten skumpa, ett rosé och som sagt det där cypriotiska vita jag inte har så höga förväntningar på.

Cypern är däremot känd för sin Brandy, men det är uttryckligen en produkt från södra delen av ön, den grekiska sidan.

Foto: Viking Lines meny från temaveckorna A taste of Brazil.

Besökte öppningen av Viking Lines nya temaveckor A taste of Brazil – En smak av Brasilien (från och med 10.3) och drömmer mig nu bort till Sydamerikanska landskap. Maten var jag inte så spänd på att testa som vinerna. Brasilianska viner – finns det, var min första, okunniga tanke. Självklart finns det, landet har ju samma klimat som vinjättarna Chile och Argentina till exempel. Men Brasilianska viner ser vi inte mycket av i Finland.

Alko har en enda buteljsort från landet. Ett bubbligt för (*host!*) 23 €! Rätt högt pris för ett skumvin…

Lärde mig massor om sambalandets viner (mer info på kommande), men så här kort:

Verkligt bra viner, avslappnade, tropiska och fruktiga. Perfekta sommarviner.

Blev extraförtjust i ett vitt Chardonnay (jag, vet! Ett till Chardonnay jag gillar!). Oekat, liksom (fick jag lära mig) majoriteten av vinerna från regionen.

Så i fall någon stiger ombord en rödvit kryssningsbåt rekommenderar jag att våga testa (antingen ombord eller skaffa med sig några flaskor från Tax Freen), sommar i en flaska!

Med S i Jordanien år 2012, vinbloggaren njuter av den första drickbara drinken på snabbexkursion över gränsen till Israel (Jordanien och alkohol hörde inte ihop).

Reser till Kyrenia på turkiska sidan av Cypern, norra sidan. Åker med min kompis S på tumis på en sistaminuten grej.

Blir så skönt. Har inte varit ledig och bara varit sedan augusti (!!) så ska bli skönt att hinna läsa böcker, sova och äta och dricka gott. Har hört att cypriotiska vita viner kan vara bra – är rätt oinsatt i landets vinkultur. Min erfarenhet av Cypern baserar sig (tyvärr) på en vild partajvecka efter skrivningarna år 2007. Då åkte flickgänget till Agia Napa. Varken sofistikerat smuttande på vin eller mycket utforskande av miljön utanför neonljusens stad gjordes då. Synd nog. Men roligt att få en ny chans nu.

Dock grämer det mig enormt att det inte är tid för minisköldpaddsbebisar att kläckas. Alldeles bredvid dit vi ska finns ”Turtle beach” där massor, massor (hundratals, tusentals) bebisköldisar kläcks och gräver sig upp ur sanden, för atts edan rusa iväg mot vågorna. Naaw<3

Hur som helst, ska bli kul att lära sig om vad Cypern har i vinväg. Synd bara att mitt resesällskap inte är den största vinvännen.

Bjuder er på lite skratt med denna bild på vinbloggaren och Skumpasystern år 2007 med drinken Sex on the beach. Var inte speciellt gott…

På Cypernresa efter avklarade Studentskrivningar år 2007. Skål!

Gott, men passade inte min migrän.

Som utlovat började jag med testlistans sista vin, Tribu, ett Malbec från Argentina.

Trots den härliga bäriga smaken ledde det tyvärr till grym huvudvärk rätt omedelbart. Men det är individuellt vad som är triggern för var och ens migrän, så att det inte passade mig betyder inte att det inte passar dig. Tror de här tunga, kryddiga och eldiga vinerna kan vara problemet för mig.

Det här är ett gott vin, men inget man tar mycket av. Som en perfekt partner till sommarens grillade rätter, men inte ett mingelvin eller ett vin till något lätt och fräscht. Middagsvin.

Snabbfakta:

Trivento Tribu Malbec

Pris: 7, 28 €

Druva: Malbec

Land: Argentina

Färg: Intensiv mörkröd

Doft: Körsbär, hallon, skarp lukt – alkohollukten märkbar

Smak: Eldig, kryddig har fräs och temperament. Bärig med åtminstone tranbär, blåbär och körsbär. Äter själv biff ytterst, ytterst sällan, men det här skulle jag dricka till en sommargrillbiff. Grillat kött och det här känns som en perfekt kombo. Det här är ändå ett vin jag inte vill ha mer än ett glas av. Det är så pass kraftigt, också utan att man tänker på migrän. Och i det här fallet så ledde det som sagt snabbt till tilltagande tryck vid tinningarna. Den gav också en något besk och sträv eftersmak i munnen jag inte gillade.

Nu får jag ta tillbaka min ingen-Chardonnay-för-mig-regel. För här är undantaget! Old Coach Road från Nya Zeeland är ett riktigt gott Chardonnay. Skillnaden här (för mina smaklökar åtminstone) är att det är ett oekat Chardonnay. Jag lärde mig snabbt att det var ekkaraktären jag inte gillade i smaken, Chardonnay har nämligen ofta ekton. I det här fallet har vinet inte lagrats på ekfat och den där otrevliga smaknyansen är borta (det jag tycker är otrevlig smak någon annan kanske gillar just detta).

Oekade viner smakar mer av själva druvan, en positiv sak tycker jag.

Snabbfakta:

Old Coach Road Unoaked Chardonnay

Pris: 12, 78 €

Druva: Chardonnay

Land: Nya Zeeland

Färg: Ljusgul, lite mot det ljusgulgröna hållet.

Doft: Svartvinbärsblad eller fläderblom. Fräscht.

Smak: Verkligen gott, överraskande gott. Smakar dyrt och sofistikerat, känns som om man dricker ett riktigt fint vin (vilket det ju är, men priset är ändå rätt okej, bra pris-kvalitet balans). Rätt kraftigt med alkohol, men alkoholsmaken dominerar ändå inte. Lite melon? Men ändå inte fruktigt. Citrusfrukt – limetoner. Torrt och mycket syrligt, tänk limejuice. Det här tycker jag skulle vara ett ypperligt middagsvin kanske till en fiskrätt, sallad eller en skaldjurspasta.