I fall någon råkar gästa en kryssningsbåt (tror det var Silja?) rekommenderar jag att plocka med detta vin. Normalt ligger priset på ca.14,50 € , men tax freen har ett superbt erbjudande (typ 7 €). För det priset är det definitivt värt priset, till och med nästan (inte helt) för 14,50 € skulle jag rekommendera det.

Snabbfakta

Masi Masianco

Druva: Pinot Grigio och Verduzzo

Land: Italien

Färg: gulaktig, skiftar nästan lite mot gulgrönt, tyngre flyt

Doft: Fruktig doft, i stil med nektarin eller persika, citrus

Smak: Äppel (dock inte lika syrligt som Granny Smith, mer söta som Golden Delicious eller Jonagold), päron, blommor.

Vinbloggarens kommentar: Söta nyanser, men inte så att den skulle vara sötsliskig, ändå fråga om ett torrt vin. Personligen brukar jag gilla vita viner med starkare syrlighet än denna, den är sådär svagt syrlig bara, men det här fungerar som variation.  Tror den här kunde passa ganska bra ihop med någon maträtt med sälta, som en pasta med ostig sås, eller någon fisk- eller skaldjursrätt. Den får en fylligare smak efter att ha stått ute en stund, det känns inte som ett vin som bara är gott då det dricks upp med detsamma. Därför känns det som om det kunde fungera bra just till middagen, då glaset står en stund på bordet. Som mingel-/mysdryck finns det kanske bättre alternativ. Plus för snygg etikett.

Sofistikerat, festligt, men något lite extra. Att servera sina gäster champagne eller skumvin är aldrig fel, men om man villa pimpa till det och servera en bubblig välkomstdrink i stället är den här drinken ett utmärkt val.

Nu avslöjar jag det hemliga receptet på min egen skumppacocktail:

Kir Myrtille.

Kir Myrtille à la Jael består av champagne (skumvin är också riktigt okej) och blåbärslikör. Servera väldigt kallt, eventuellt garnerat med några frusna blåbär i glaset. Häll upp cirka 4 cl blåbärslikör på bottnen av ett champagneglas, toppa med champagne (eller skumpa). Om du inte rör om får du en fin färgskala i glaset, från gyllene på toppen till blålila nederst.

Kir Royale är bekant för många, en klassiker bland champagnecocktails. Den innehåller champagne och svartvinbärslikör. Myrtille är blåbär på franska, därav namnet. Det lät sådär passligt elegant, så jag döpte drinken så.

Under årens lopp har flera olika versioner skapats på diverse fester, anpassat efter den likör eller saft man råkat ha hemma. En av de verkliga tiopoängarna skapades år 2007 med min kompis då vi använde hennes mammas hemgjorda rabarbersaft. Kir rhubarbe döptes den till. Rekommenderar också lingon.

Bärlikör eller saft fungerar så bra för de ger lite sötma i lämplig dos, utan att ändå köra över skumppasmaken. De är också naturligt lite syrliga, vilket går bra ihop med syrligheten i skumppan. Kul är också att de samtidigt ger välkommen färgvariation till menyn.

Bild: http://aussiebar.net/club/

Besökte Aussie Club i centrum av Helsingfors (intill Järnvägstorget) för första gången cirka 3 veckor sedan. Vilken fiilis! Blev ett nytt besök förra lördagen och det var inte en besvikelse. Enda minuset var att det var otroligt fullpackat, till och med poken förundrade sig över detta.

” Normalt syns januari som en tydlig nedåtgående kurva i besökarmängden, men inte i år”

De som hade kommit till nattklubben verkade också tro att domedagen närmar sig. Det gick verkligen vilt till. Tror jag räknade upp till tio barbröstade killar med sixpack dansa på fönsterbrädet, och i ett skede var så gott som alla bord upptagna av personer som dansade på dem. Det var dock jobbigt, man fick både öl och lonkero i nacken. Men är man på härjarhumör och vill festa crazyt verkar detta vara the place to be. Det är inte rätt ställe för den som vill partaja elegant och sofistikerat och utan att bli svettig eller få drinkfläckar på kläderna.

Det kostar fem euro in, vilket inkluderar garderob. Dvs sådär medelprisklass. Också drinkar höll ungefär samma prisnivå som övriga ställen.

Plus för att man får vatten gratis och utan irriterade blickar av bartendern (som för övrigt är supertrevliga).

Gillade också att det var rätt så internationella vibbar, många utbytesstuderande, men också de finländare som var på plats var sociala och trevliga.

Alla som provat på olika vin har säkert vissa sorter de tycker mer eller mindre om. Precis som med mat, dofter, kläder har alla ju olika uppfattningar.

Till och med i samma familj skiljer sig smaklökarna och hur vi uppfattar vinets smak- och doftpalett. Själv är jag definitivt ingen vän av Chardonnay. Har till denna dag aldrig prövat ett Chardonnay jag gillat. Däremot älskar jag Sauvignon Blanc. Har inte prövat ett enda jag ogillat. Min mamma, däremot, har helt motsatt åsikt. Hon dricker gärna Chardonnay, men är inget Sauvignon Blanc-fan. Lyckligtvis enas vi om att Riesling och Pinot Grigio är gott, så familjemiddagar är inte så problematiska som de kunde bli.

Vad det här beror på vet jag inte. Hur kan man känna så starkt för vissa saker, men inte för andra?

För min del gäller det med Sauvignon Blanc att jag älskar den fräschhet jag tycker det har. Fläder låter nu som något väldigt exotiskt att känna smaken av, men om du inte druckit t.ex Ikeas fläderblomssaft någon gång så tänk dig hur svartvinbärsbuskens blad doftar. Den smaken hittar jag oftast i Sauvignon blanc-vinerna, och den gillar jag. Så har jag under flera provförsök kommit fram till att just SB-druvan från en viss region klickar extrabra med mina smaklökar. SB-viner från regionen Marlborough i Nya Zeeland är alltid ett säkert val då det gäller mig.

Att lite hålla koll på de vin man dricker – vilket var gott, vilket inte – är definitivt värt det. När man ser ett mönster, må det vara en viss druva, en viss bubblighet, en viss region eller en viss etikett (ja, vad som helst) är det lättare att veta vad man ska välja nästa gång.

Hittar man en druva man gillar är det bra att komma ihåg att samma sort inte nödvändigtvis känns rätt om det vuxit i en annan region än den man är van vid. Till exempel ett vin på en druva som vuxit i Alsace i Frankrike smakar kanske inte lika om druvan skördats i Chile.

Så här på nyårsdagen är det bra att reflektera över sin alkoholkonsumtion. Många har avgett fina löften om att förbättra sina vanor, till exempel i form av att avstå från alkohol i en månad.

Förut fnyste jag åt folk som höll tipaton. Gör det inte bara att folk dricker ännu mer innan och efter, tänkte jag. Och om man känner att man måste hålla en månads paus i sin alkoholkonsumtion, betyder det då inte att det är något fel med den? Och det rättas knappast till av en vit månad.

Men. Jag är en rätt tävlingsinriktad typ. På något sätt blev det i fjol så att jag tänkte att nehej, visst ska jag göra detta, att mitt fnysande åt seden inte berodde på att jag själv inte kan hålla en vit månad eller något sånt. Så det blev nyårslöftet för år 2013 och bra gick det.

Tycker nu då jag själv testat att det är bra om det får en att fundera på sina alkoholvanor och rätta till saker i fall det behövs under hela året, inte bara en månad.

Det konstaterade jag i fjol att kvällsprogram i centrum i januari då det är kallt och mörkt ute som inte inkluderar alkohol eller ett ställe som serverar alkohol är svårt att hitta. Det här året ska jag försöka kartlägga läget bättre.

Finns det månne mysiga caféer som har öppet sent, eller något annat kul? Mejla gärna tips jael.nyman@hbl.fi.

Denna skulle jag lägga upp innan nyår, men nu blev det så här. Louis Massing från Alko för cirka 25 € är så prisvärt! Härligt fräsch, äpplig till samken, elegant, men ändå förmånlig för att vara Champagne.

Passar bra för nyår förstås, men vilken annan finare tillställning som helst. Fin gåva också, då det trots allt är Champagne.