Vin och vimmel i Helsingfors

Header

Foto: Sepp Moser-vinet är ett verkligen elegant vin att smutta sofistikerat på.

Det snoffsigaste vinet jag testade på februaritastingen som Alko ordnade var ett vitt Grüner Veltliner från Österrike (ett bra vinland för övrigt). Vilket vin!

Jag ser framför mig att man sitter på en inglasad balkong eller veranda, med vårsolens värmande strålar som smeker huden och bara njuter av att vi är på den bättre sidan om vintern. Det är inte varje vecka man har råd med att lägga ut 17,14 € på ett vin. Men om du precis fått lönen inrasslande på kontot, eller fått in en najs bonussumma från någon vänster – ja, då rekommenderar jag varmt att slå till med detta!

Ekologiskt är det också och får därmed extraplus.

Snabbfakta:

Sepp Moser Grüner Veltliner

Pris: 17,14 €

Druva: Grüner Veltliner

Land: Österrike

Färg: Ljusgul.

Doft: Mjuk, lätt blomaktig doft. Får mig att tänka på (och längta efter) doften av äppelträdets blommor i juni.

Smak: Oj, mycket mer fräs än doften (som är rätt mjuk) avslöjar, men på ett positivt sätt. Lätt smak av päron, örter, ganska hög syrlighet. Alko beskriver smaken med lätt inslag av grönpeppar, men sådana associationer får inte jag (vad tycker ni?). Känns som ett riktigt festvin, ett vin man dricker så vinet är i fokus. Antingen som sådant bara (så skulle jag göra) eller med en lätt, vårig sallad. Plus för en trevlig eftersmak som dröjer sig kvar på tungan och känns angenäm också efter en tid.

Edit: Inlägget har uppdaterats – tryckfelsnisse i farten så namnet var fel. Det rätta namnet är alltså givetvis Sepp Moser, så som det står nu. Tack du uppmärksamma läsare som var på alerten 🙂

Ett glas vitt för tio spänn på Vltava i centrum.

Någon på blixtvisit i huvudstaden, man vill hinna ses på after work eller dylikt, men det är bråttom till perrongen? Då är det trevligt att järnvägsstationen också har ett, låt vara lite ensidigt men ändå, bar- och krogutbud.

Träffade några tjejkompisar över ett glas efter en arbetstur på Vltava, den tjeckiska baren alldeles bredvid järnvägsstationen. Praktiskt då alla kommer dit snabbt och enkelt, oberoende från vilket håll man kommer och vartåt man sedan ska.

Stället är mysigt, men ganska sådär ölpubstypiskt. Känns att man ofta i Helsingfors får välja mellan antingen sådär sportpub/ölhaksstil, eller så restaurang eller någon snoffsig drinkbar. Måste alla ölpubar vara inredda nästan identiskt?

Hur som helst. Praktiskt läge, mysigt (minus för att stupfulla kunder tilläts trakassera några stackars japanska turister, ibland skulle det vara helt okej för personalen att ingripa!), man hör varandra tala och tillräckligt med utrymme.

Tio euro för ett glas vin börjar väl tyvärr vara standard i dag. Men ändå kippar man efter andan varje gång. Det uppmuntrar knappast osäkra vindrickare att ”testa på nytt” då man får punga ut med sådana summor. Nej, då väljer man nog det man vet på förhand att man gillar.

Men jag blev glad för de hade ett Riesling från Australien, det brukar nästan alltid vara sådant jag gillar (minns ni min Sauvignon Blanc från Marlborough i Nya Zeeland-regel? Det här fungerar lika bra som regel). Och blev inte besviken.

Testade alltså Rieslinget Hardy’s Nottage Hill från södra Australien. Fräsch, fruktig, aromatisk, men med toner av syrlighet, citrusaktigt. Trevligt mingelvin som passade tillfället och humöret perfekt just då.

När vinvalet blir rätt, är det värt den där tian. Blir det fel hade det resulterat i sura miner. Tycker krogpersonalen med fördel kunde uppmuntra till att smaka först, tror det kunde sänka tröskeln för många som känner osäkerhet inför restaurangens vinmeny. Hälla upp en skvätt i glaset, låta kunden smaka och sedan göra sitt val. Blir det fel behöver man inte sedan stå där med fullt glas av något man inte vill dricka, men känner sig tvungen till på grund av priset man satt ut…

Vltava – helt okej med tanke på idealiskt läge då ett gäng från olika regionala håll träffas, annars kanske inte mitt förstahandsval.