Vin och vimmel i Helsingfors

Header

Doft? Smak? Pris? Service? Skumpasystern hjälper vinbloggaren avgöra.

Skumpasystern kommer vara en återkommande gäst på bloggen. Tillsammans med skumpasystern kartlägger vi barers och restaurangers skumpa, skumpaservice, pris och servering. Först i tur är restaurang Loiste, på Sokos 10.e våning i Helsingfors.

Pris: 24 € för en flaska (med S-kortet, 35 € utan)

Vad: Montalto Pinot Grigio Brut (torrt skumvin från Italien)

Utseende och servering: ishink, plus för duken som gör att allt vatten inte läcker på en. Vanliga (tråkiga, men standard) skumpaglas. Pärlande, ljusgyllene.

Doft: lite päron? syrliga frukter.

Smak: trots att torrt skumvin, kändes det inte superkrispigt, För att vara torrt, var det med andra ord ändå sötare (inte sådär munuttorkande torrt). Äppel, blommor, citrus var smaker vi hittade.

Skumpasysterns omdöme: Bra service, bra skumvin för fest att smutta på, fräscht och lätt.

Var vill du att Skumpasystern göra sin inspektion nästa gång? Tipsa oss på jael.nyman@hbl.fi.

 

Ett glas vitt för tio spänn på Vltava i centrum.

Någon på blixtvisit i huvudstaden, man vill hinna ses på after work eller dylikt, men det är bråttom till perrongen? Då är det trevligt att järnvägsstationen också har ett, låt vara lite ensidigt men ändå, bar- och krogutbud.

Träffade några tjejkompisar över ett glas efter en arbetstur på Vltava, den tjeckiska baren alldeles bredvid järnvägsstationen. Praktiskt då alla kommer dit snabbt och enkelt, oberoende från vilket håll man kommer och vartåt man sedan ska.

Stället är mysigt, men ganska sådär ölpubstypiskt. Känns att man ofta i Helsingfors får välja mellan antingen sådär sportpub/ölhaksstil, eller så restaurang eller någon snoffsig drinkbar. Måste alla ölpubar vara inredda nästan identiskt?

Hur som helst. Praktiskt läge, mysigt (minus för att stupfulla kunder tilläts trakassera några stackars japanska turister, ibland skulle det vara helt okej för personalen att ingripa!), man hör varandra tala och tillräckligt med utrymme.

Tio euro för ett glas vin börjar väl tyvärr vara standard i dag. Men ändå kippar man efter andan varje gång. Det uppmuntrar knappast osäkra vindrickare att ”testa på nytt” då man får punga ut med sådana summor. Nej, då väljer man nog det man vet på förhand att man gillar.

Men jag blev glad för de hade ett Riesling från Australien, det brukar nästan alltid vara sådant jag gillar (minns ni min Sauvignon Blanc från Marlborough i Nya Zeeland-regel? Det här fungerar lika bra som regel). Och blev inte besviken.

Testade alltså Rieslinget Hardy’s Nottage Hill från södra Australien. Fräsch, fruktig, aromatisk, men med toner av syrlighet, citrusaktigt. Trevligt mingelvin som passade tillfället och humöret perfekt just då.

När vinvalet blir rätt, är det värt den där tian. Blir det fel hade det resulterat i sura miner. Tycker krogpersonalen med fördel kunde uppmuntra till att smaka först, tror det kunde sänka tröskeln för många som känner osäkerhet inför restaurangens vinmeny. Hälla upp en skvätt i glaset, låta kunden smaka och sedan göra sitt val. Blir det fel behöver man inte sedan stå där med fullt glas av något man inte vill dricka, men känner sig tvungen till på grund av priset man satt ut…

Vltava – helt okej med tanke på idealiskt läge då ett gäng från olika regionala håll träffas, annars kanske inte mitt förstahandsval.