Björkallergi och vin kan vara en dålig mix. Utreder som bäst saken för en artikel, stay tuned.
Själv har jag inte diagnosticerats med björkallergi, vissa år får jag inga symtom, men i år är det just nu nästan tortyr! Ögon och näsa rinner då jag går ut, halsen sväller och kliar.
Om de här symtomen kan förvärras av vissa viner och livsmedel (som jordgubbar, nötter, äppel) kan det vara bra att undvika dem. Mer om detta i HBL imorn, ska sätta ut en länk här på bloggen till juttun.
Skumpasystern har inte synats till på länge på grund av total dedikering till det hägrande inträdesprovet i maj. Men, till Vinbloggens läsares stora nöje, har hon lovat gästa bloggen valborgen till ära. Då ska vi ta oss ett skumpatest, men det blir svårt att välja. Har du något du tycker vi borde testa? Kommentera, eller skicka e-post.
Vi tänker, bubbligt, sprittande och utomhusvänligt…
Foto: En glad Soc&Kom-journalistikstuderande anno 2009 blåser en annan sorts bubblor i väntan på mösspåläggningen 😉
Foto: Alko.
Jippii, hurraa, woop woop! Äntligen ett rödvin jag kan dricka! Som dessutom är helt underbart gott! Är så glad!
När jag förra gången testade ett rött började jag i den tuffare, tyngre ändan. Det var ett misstag. Det gav migrän. Nu tänkte jag att jag tar ett säkrare kort, de flesta migräniker har ju rekommenderat ekoviner. Et voilà!
Snabbfakta:
Trapiche Organic Cabernet Sauvignon Syrah
Pris: 8, 98 €
Druva: Cabernet Sauvignon Syrah
Land: Argentina
Färg: Fyllig, djup mörkröd med blålila toner.
Doft: Fyllig, lite plommonaktig (sådär som söta plommon, typ torkade eller mycket mogna och saftiga)
Smak: Så god! Härlig att dricka som mingelvin. Avnjöt detta med goda vänner i vårsolen på balkongen. Ett vin man gärna dricker alldeles som sådant. Mjukt i munnen, bärigt (sötare bär, syltig, saftig nästan). Trots detta inte ett sött vin, tillräcklig kick av kryddighet för att passa till till exempel grillat eller köttiga såser. Är ändå själv så extatisk över att ha hittat ett gott rödvin som jag inte får huvudvärk av att jag tror det här blir ett jag unnar mig vid speciella stunder då vinet är i fokus, så som i lördags då vi prövade det. Om man ska nämna en rödvinsårstid är det väl hösten, men tycker det här kändes så pass fruktigt och energiskt att det passar utmärkt också sommarkvällar, tänker mig att det blir ypperligt en sensommarkväll, med bastumys eller sena kvällars veranda-efterfester.
Foto: Skärmdump på artikeln på hbl.fi
Läs artikeln om vin och de dolda ingredienserna här. Obs att det här inte gäller alla vin. Så är det också bra att komma ihåg att det finns en massa udda, oväntade och lite oönskade ingredienser i många saker vi stoppar i oss. Vill inte ens tänka på vad vanligt godis är gjort av till exempel, eller färdiga köttbullar. Poängen är inte vad de innehåller, utan det att de inte skrivs ut.
Varför gäller andra spelregler för alkohol än för till exempel godis eller köttbullar? Jag tycker inte att ansvaret ska läggas på konsumenten att ta reda på det här. Det finns andra orsaker än allergier att avstå från olika tillsatser eller ingredienser.
Foto: Skärmdump på Badabings Facebooksidor.
Den som växte upp i södra Esbo under 00-talet vågar jag påstå att känner till nattklubben Aladdin. Högst sannolikt har personen också frekventerat stället, andra mer ofta än andra (nämner inga namn!).
Åsikterna om Aladdin är mycket tudelade. Lite som med blåmögelost – hate it or love it. Det har gått drygt ett år sedan Aladdins gravöl dracks. Aladdin gick samma öde till mötes som de flesta nattklubbar i Esbo under de senaste åren. Men på dess plats restes snart en helt ny typ av klubb.
Badabing, heter nattklubben i dag (deras webbsidor hittar du här), i samma kedja som Navy Jerry’s i centrum av Helsingfors. Den som besökt Navy vet vad jag talar om när jag säger att det har satsat på inredningen. Nästan för mycket av det goda blir det, jag visste knappt vart jag skulle titta, det fanns så mycket detaljer att beundra. Aladdins sjabbigare, men hemtrevliga ”suomirokkipuoli”(suomirocksidan), går inte att känna igen. Borta är karaokescenen, baren där urdruckna salmiakshottar låg utspridda och tonerna av Baarikärpänen ackompanjerade av tiotals glada stämmor i publiken. I stället hade vi kommit till New Orleans, (nångång på fyrtiotalet kanske?) det var svängiga blues och jazztoner, plats för lunchgäster vid borden (de serverar traditionell new orleans-mat, typ gumbo-soppa och sånt till lunch) kiosk med nattmat med mera. Och det var bara den ena sidan. Resten av stället var också i typisk amerikanska södern-anda, men med olika hörn där andra inredningsinfluenser syntes (China town, Mexico, Irish pub). Ur en båt i mitten av klubben sålde en sailorklädd pinuppa shottar, det fanns bordsfutisbord, dj som spelade på beställning (härligt, åtminstone musiken var som på Aladdin-tiderna, mycket 90-tal, varvat med dagens hitlåtar).
Som sagt, det fanns alldeles otroligt mycket att se och iakta, som min kompis uttryckte det ”ett ställe man skulle föredra att bara hänga i i stället för att besöka det som nattklubb”. Men en bra sak är det väl trots allt. I övrigt får det plus för mer än tillräckligt med personal, både i baren, ordningsvakter och garderob. Trevlig personal dessutom, snabb service vid baren, glada och kundvänliga. Bra stämning, bra och rymligt dansgolv, perfekt dj. Minus blir det för att en sak är precis som förr, åldersgränsen håller inte. Det är K24 på lördagar, men under ett besök till damtoan stötte jag på väldigt berusade unga tjejer (en av dem spydde!). Jag frågade dem försiktigt vad de firade och hur gamla de var och de visade sig att de precis fyllt 18 år.
Positivt är, för gästerna, att stället rymmer massor med mänskor. Det är inte trångt. Dock är det här ett problem för ägarna. Folk har inte strömmat till Hagalund från huvudstaden, som de hade hoppats på, trots att de ofta ordnar keikkor med relativt kända finska artistnamn.
Kort sagt: Ställe värt att besöka för den häftiga inredningens skull och bra feststämning. Minus för lös åldersgräns.
Edit: Ett plus jag glömde nämna är att vatten serveras fritt, de har vattenkannor framställda som man får fylla på från. Det låter kanske inte så häftigt, men tycker det är ett tecken på en bar som bryr sig om sina gäster. Många gånger får man betala 2,50 € för vatten på flaska, vilket känns ganska saltigt då man gärna tar kranvatten.
Förra hösten avslöjade det svenska programmet Kalla Fakta att flera av Sveriges populäraste viner innehåller stora mängder rester av bekämpningsmedel. En del av dessa viner säljs också hos oss i Finland.
En debatt om vinindustrins skuggsidor blossade då upp. Knappt hade dammet lagt sig innan det var dags för nästa avslöjande. Förra lördagen skrev Aftonbladet om den skånska fabriken i Simrisham där viner som säljs som till exempel italienska viner genomgår en total smakrenovering för att bättre passa svenskarnas smaklökar. Läs texten här.
Nytt för mig var att det tydligen inte är ett måste att skriva ut exakt allt som vinet innehåller för ämnen, då det i dag måste stå utskrivet på det mesta. Allergikervarningar måste skrivas ut, så om ett vin innehåller ägg eller laktos (till exempel) ska det skrivas ut. Men till exempel andra ingredienser som härstammar från djurriket, så som gelatin, fisklim eller benmjöl, måste inte skrivas ut.
Används verkligen sådana produkter i vin? Det var ny information åtminstone för mig och gissar att det kan vara det för många andra. Tycker att man som konsument ska ha rätt att få all information om en produkt på ett lätt sätt (utskrivet på etiketten, tack!) så man själv kan avgöra vad man väljer sedan. Står mitt val mellan två viner och det ena har en massa äckliga tillsatser för att ”förbättra” smaken och täcka över fel väljer jag hellre det andra. Det är svårt att göra om inte informationen finns nära till hands vid köpsituationen.
För att inte tala om för personer som av olika orsaker (överkänslighet, allergier, etiska skäl som att man är vegan) verkligen måste veta.
Här är en bra sida för veganer där man kan kolla om vinet man vill ha är veganvänligt eller inte.
Om bekämpningsmedel och kemikalier i vin finns ett läsvärt blogginlägg av Noora Shingler på hennes blogg Kemikaalicocktail.
Jag håller som bäst på med en artikel om det här temat, stay tuned.
Saknar verkligen City-lehti som tryckt tidning. Älskade att plocka med den hem inför veckoslutet, man fick alltid så bra tips på vad som är på gång i centrum. Så hade de så bra egna jippon, som ät för en tia veckorna jag skrev om tidigare.
Mycket händer ändå på deras webbsidor, just nu kan man delta i omröstningen inför årets restaurang-awards. I femton olika kategorier kan man rösta om toppställen i matbranschen.
Bland annat delas den prestigefyllda titeln Årets bästa nattmatsställe ut. Andra kategorier är bland annat bästa service, bästa inredning, bästa nykomling och bästa nattklubb.
Du kan rösta här.
Ska bli spännande och se om någon av dem jag röstade på vinner. Bästa uteservering var enkelt, det är för mig Relandersgrund, så mysigt och skönt och jättenära.
Foto: Skärmavbild på hbl.fi och artikeln om marknaden jag skrev. Läs artikeln här.
Gillar du Champagne? Inget proggis för helgen? Styr stegen mot Korjaamo i Tölö där historiens andra Champagnemarknad på Korjaamo går av stapeln.
Förutom att man har möjlighet att träffa en massa toppnamn och producenter och självklart smutta på lite smakprov, ordnas föreläsningar, debatter och mycket mer.
Själv tycker jag det som är intressantast är att man kan lära sig mer om att kombinera just Champagne med mat – något vi ofta glömmer bort att kan vara ett bra alternativ till vin. Tyvärr är alla Antti Uusitalos (en av mina personliga favoritsommeliers efter en intervju jag gjorde för några år sedan, superkunnig och dessutom trevlig typ) föreläsningar om ämnet slutsålda… Men man kan alltid pröva sig fram själv, eller be producenterna om tips.
Hörde jag ett ”plopp”?
Jag, vet, jag vet. Det är bara april! Men mina tankar är starkt inriktade på den annalkande sommaren (tiden går snabbt och allt det där, ni vet).
Under min tid i Barcelona kom jag i kontakt med en hel del god mat och dryck, men den kanske enklaste soliga drinken var nog Tinto de verano (typ sommarrödvin). Den allra simplaste versionen av denna drink (ingredienserna går att anpassa efter eget tycke) är:
Et voilà! Redo att avnjutas.
Jag hör redan många chockat dra efter andan – förstöra ett fint vin med .. Vichyvatten? Lugn. Ta inte det där finaste, dyraste rödvinet. Och ge det en chans före du avfärdar det. Jag var också skeptisk först. Den introducerades till mig av en kompis äldre släktingar som bor strax utanför Barcelona, så jag litade på att de visste vad de bjöd på. Och tur att jag prövade! Lätt som en plätt, gott och enkelt. Och bra då det är varmt ute, inte lika hög alkoholhalt.
Min egen favoritversion ser ut så här:
Perfekt drink att servera i kanna om man har gäster. Garnera då med lite apelsin- eller citronskivor.
Foto: Alko.
Det här är svårt att förklara för någon som har ett vanligt namn. Men varje gång något heter nästan som jag, som den här flaskan, med en font på etiketten som ser ut helt som min handstil, och mitt sätt att skriva mitt eget namn på, ja då vaknar en barnslig glädje inom mig. Så varför inte köpa hem den och testa?
Snabbfakta:
Janeil Rosé de Syrah 2012
Pris: 8, 98 €
Druva: Syrah
Land: Frankrike
Färg: Utspädd röd, inte lika rosa som många andra roséer
Doft: Körsbär, syrliga bär som lingon
Smak: Jordgubb, hallon, smultron, lätt syrlig (vet ni smaken ett lila plommon har som man tror är moget, men då man smakar är det inte helt det? Just sådan syrlighet har den här, lite krispigt syrlig). Körsbär. Rätt kraftig smak, inte lika lätt som en del andra roséer. Jag skulle inte själv villa smutta på detta en hel kväll, men däremot mer än gärna ta ett glas eller två. Kanske till sallad, eller på balkongen som en fördrink.
Senaste på Hbl.fi