Foto: Alko

Den tropiska sommarhettan utomhus har i dag övergått till mer typisk finländsk sommar. Jippii säger jag! Inte ironiskt. Har gått och hoppats på kallfront de senaste veckorna, till allas ilska, för på lördag springer jag Stockholm marathon, något som blir rätt omöjligt för en värmeogillande joggare som jag. Men innan hatmejlen börjar flöda in på min e-post kommer jag med tröst. Det här är en riktig glödskapare. Och ingen migrän, trots eldigheten!

En rolig detalj med det här vinet är att det ingår i en serie där bilden på etiketten berättar hur ungt eller gammalt vinet är. Här har vi den unga killen, men man kan också ta den äldre mannen eller gamlingen. Tyvärr har Alko endast den här i sitt sortiment, men en del importörer har den i sitt sortiment. Gillar verkligen kreativiteten med etiketterna och namnet. Roligt med något annat än ”Campo de..” eller i Frankrike ”Chateaux de..”.

Snabbfakta:

Matsu El Picaro

Pris: 9, 98 €

Druva: Tempranillo

Land: Spanien

Färg: Mörkröd, åt det lila hållet, nyanser av plommon.

Doft: Alkohollukten blir tyvärr rätt dominerande och kör över, det här är ett starkt vin med en alkoholhalt på 14,5.

Smak: Caliente! Det här är en riktig inre braständare, eldigt, kryddigt, sensuellt. Det är inte ett vin man häller i sig stora mängder av, men perfekt om man vill få upp värmen om det sedan är bokstavligen eller metaforiskt. Förutom kryddigheten är det bärigt, kommer att tänka på björnbär. Det här är ett vin jag ser framför mig att man njuter ett glas av under en mysfilt då det är ruggigt väder ute, eller som man bjuder en dejt på då man hoppas på en kyss mot slutet av kvällen. Den här får en att mentalt förflytta sig till Sydeuropeiska breddgrader och väcker både temperament och passion.

Foto: Skärmavbild på Alkos bålmaskin som du kommer åt genom att klicka här.

Vårens och sommarens stora festsäsong hägrar med allt från studentfester till bröllop och kräftskivor. Speciellt de första gångerna man agerar värd kan det gå åt mycket tid till att försöka beräkna hur mycket man behöver av allt. På Alkos webbsidor finns rätt bra tips för festfixare. Det underlättar stort att ha någon form av tumregler att gå efter, så kan man anpassa det efter den typ av gäster man bjuder (till exempel om det finns en stor andel vegetarianer, glutenfria eller alkoholfria gäster).

Att bjuda på bål är ett budgetvänligt och sommarfräscht alternativ. Med frukter, blad, citronskivor eller bär får man en trevlig färgklick på drinkbordet och i gästernas glas. Det är också en bra ”ice-breaker” om man bjudit gäster som inte känner varandra så bra, alla dricker samma dryck. Tyvärr har många av oss mindre roliga minnen av förrädiskt starka bålar. Alkoholsmaken kan vara väl maskerad med safter eller sockriga drycker och vips är det för sent att reparera skadan. Det är varken kul för gäster eller värden med ett överrasknings- och överberusat festgäng (då glad, munter stämning övergår i kaos med söndrade glas, tavlor som ramlar ner och kompisen Kalle hittas slocknad i badkaret).

Därför tycker jag att bålmaskinen på Alkos webbsidor är speciellt praktisk. Den finns dessvärre inte på svenska, och läser man Alkos webbsidor på svenska finns det heller inte info om att den existerar på finska, så det är lätt att missa den. Den är ett utmärkt redskap när man snabbt vill kolla ungefär vilken styrka bålen får och hur mycket man ungefär ska uppskatta att det behövs.

Sidan innehåller också mängder av andra bra tips, rekommenderar!

Som värdinna hör jag till det bålbjudande släktet. Det har oftast varit det allra enklaste och mest praktiska och budgetvänliga att bjuda på. Jag är en usel kock (helt värdelös på den fronten), men det här kompenserar jag med mina cocktailskills som kan tillämpas på bålfronten. Till Alkos tips kan jag tillägga några punkter. Röda, bäriga bålar ser fina ut, men hur kul är det att försöka få ut svartvinbärs- eller blåbärsfläckar ur en vit matta? Eller kompisens nya vita klänning? Med en ljus bål (med ingredienser som till exempel vittvin och äppelsaft) blir det helt enkelt färre bekymmer. Skivor av citrusfrukter ser fräscha och pigga ut. Skär upp dem på förhand och frys över natten så funkar de som isbitar också. Se till att ha massor med is, en varm bål är ingen succé. Att ha en extraflaska till exempel sprite eller smaksatt bubbelvatten är också bra. Märker man att bålen trots allt blev väl stark är det bara att fylla på.

Schysst läge, dött en måndag kväll.

Ny mobil, nya appar. Bland annat har jag nu både Instagram och en bloggapp så kan blogga i farten bara jag lär mig bemästra tekniken. Så skaffade jag som en modern singeltjej också Tinder (hittills är jag inte såld). Var på en Tinderdejt efter min kvällstur på måndag och eftersom vi båda är vinmänniskor valde vi Vin Vin, helt bredvid vår redaktion.

Skriver hellre om positiva upplevelser, men eftersom det här är ett så hajpat ställe och ”alla” rekommenderar det måste jag uttrycka min besvikelse.

Har nu besökt det två gånger. Det känns stelt och sådär förnämt borgerligt (inte min stil). De pompösa fåtöljerna och sofforna är låga och man sjunker in i dem. Att försöka sitta på något annat sätt en som en hösäck är en utmaning. På en första dejt vill man kanske inte köra bredbent-hösäck-stilen ännu. Om inredning, stil och så bortåt kan man ha olika åsikter, så att kritisera det är inte poängen.

Servicen i måndags var märklig. Det kändes som om jag redan då jag kom in på något sätt bemöttes lite snorkigt. Men jag kollade på menyn, valde ett (fanns inte), valde ett annat (det hade de inte heller) och tog tillslut ett tyskt vitt. Killen bakom disken frågade då om jag är med bil (”du är väl inte här med bil?”). Tycker det är en konstig fråga att ställa någon som kommer efter jobbet och tar ett litet glas. Ett! Förstår om man beställer ett till eller så. Visst kan man tänka sig att det är omtänksamt att personalen håller uppsikt över sina kunder, men då jag var den enda som ställdes denna fråga kändes det lite nedvärderande. Ser jag ut som en rattfyllerist (jag, som kör bil några gånger om året)? Diskuterade servicen överlag med dejten och han tyckte också det var lite märkligt. Kanske de hade en dålig dag där eller något (sånt händer oss alla)? Men i och med att jag också ogillade den småsnoffsiga stilen och de dessutom inte har de viner de enligt menyn har är det inte ett ställe jag vill återvända till.

Har hört att de ordnar trevliga keikkor där dock, kanske stämningen känns annorlunda då?

Edit: Kanske inte kom fram där nu, men jag var då alltså inte bilburen. Hade förstått det bättre om jag typ parkerat utanför dörren eller något sånt 🙂

Foto: Skärmdump på artikeln du kan läsa den här.

Kort sagt finns det inte mycket man kan gå efter i vinvalet om man vill minska effekterna av histaminerna. Men, vitt är i regel ett bättre val än rött.

Så kan det vara bra att undvika andra livsmedel som också kan förvärra symtomen, som rå morot, jordgubb eller senap.

Hoppas det värsta snart är över.