Alla som provat på olika vin har säkert vissa sorter de tycker mer eller mindre om. Precis som med mat, dofter, kläder har alla ju olika uppfattningar.

Till och med i samma familj skiljer sig smaklökarna och hur vi uppfattar vinets smak- och doftpalett. Själv är jag definitivt ingen vän av Chardonnay. Har till denna dag aldrig prövat ett Chardonnay jag gillat. Däremot älskar jag Sauvignon Blanc. Har inte prövat ett enda jag ogillat. Min mamma, däremot, har helt motsatt åsikt. Hon dricker gärna Chardonnay, men är inget Sauvignon Blanc-fan. Lyckligtvis enas vi om att Riesling och Pinot Grigio är gott, så familjemiddagar är inte så problematiska som de kunde bli.

Vad det här beror på vet jag inte. Hur kan man känna så starkt för vissa saker, men inte för andra?

För min del gäller det med Sauvignon Blanc att jag älskar den fräschhet jag tycker det har. Fläder låter nu som något väldigt exotiskt att känna smaken av, men om du inte druckit t.ex Ikeas fläderblomssaft någon gång så tänk dig hur svartvinbärsbuskens blad doftar. Den smaken hittar jag oftast i Sauvignon blanc-vinerna, och den gillar jag. Så har jag under flera provförsök kommit fram till att just SB-druvan från en viss region klickar extrabra med mina smaklökar. SB-viner från regionen Marlborough i Nya Zeeland är alltid ett säkert val då det gäller mig.

Att lite hålla koll på de vin man dricker – vilket var gott, vilket inte – är definitivt värt det. När man ser ett mönster, må det vara en viss druva, en viss bubblighet, en viss region eller en viss etikett (ja, vad som helst) är det lättare att veta vad man ska välja nästa gång.

Hittar man en druva man gillar är det bra att komma ihåg att samma sort inte nödvändigtvis känns rätt om det vuxit i en annan region än den man är van vid. Till exempel ett vin på en druva som vuxit i Alsace i Frankrike smakar kanske inte lika om druvan skördats i Chile.