Vin och vimmel i Helsingfors

Header

En gång för alla – tex mex är inte Mexiko. Det är en amerikansk adaption av mexikanska rätter som spridit sig vidare som ett virus över västländer. Okej, okej, ibland blir man sugen på en enkel tex mex-middag på någon förmånlig S-restaurang. Men att kalla det att äta mexikanskt är en förolämpning.

Jag har själv aldrig varit i Mexiko, men då jag bodde i Barcelona var ett av mina favoritställen ett mexikanskt (nu menar jag mexikanskt på riktigt) där jag introducerades till den färgglada kulturens kulinariska frestelser. För en som inte hade ätit riktig mexikansk guacamole, pico de gallo, tortillas eller bönröra var det här en helt ny värld. För att inte tala om drinkarna. Man vet också redan på dekoren om man kommit rätt. Ser det ut som en invasion av kaktusar och sombreros, då är det tex mex. Är det däremot fullt av färger, i olika grälla kulörer blandat om varandra, lite diffusa detaljer, fullspäckat med tavlor på väggarna eller kanske någon pigg plastfigur, då är oddsen att det är riktigt mexikanskt goda.

Jag bodde i Spanien år 2007. Tillbaka i Finland hittade jag inget liknande ställe. Men ungefär fyra år senare började något hända i Helsingfors och autentiskt mexikanska restauranger började dyka upp.

Senast besökte jag Patrona på Annegatan på familydinner en torsdagkväll. Fullsmockat och glad stämning (reservera bord i förväg för att vara på den säkra sidan). Hela familjen testade Short cut-tastingmeny med härliga läckerbitar. Alla var helt sålda! Hemgjorda tortillachips, en gudomlig krämig bönsås, tostada de ceviche med en pigg limesmak – ja det fanns helt enkelt inget att klaga på. Personalen tar engelska med en charmig spansk accent, vilket förstås förde mina tankar till mina Barcelonatider.

Tips: ta en fördrink! Jag gillar inte tequila, men de här drinkarna var bra. Tog en drink med passionsfrukt och tequila.

Fläkt från fjärran

02.04.2014 08.47 | Skriven av jaelnyman i Okategoriserade - (Inga kommentarer)

rose

Fräscht, bärigt och lämpligt torrt – Turkiet verkar vara ett spännande vinland att utforska.

Nu har jag hunnit provsmaka lite av de vin jag plockade med mig hem från Cypern. Om jag börjar med dåliga nyheter: Det vita jag trodde var från Cypern visade sig vara från Macedonien, dock stod det att det var satt i flaska på Cypern (hmm?). Hur som helst. Det var verkligen asäckligt!

Skumpa från Turkiet – njaeh. Inte värt att skriva om, helt okej, men inget speciellt trevligt.

Men så till goda nyheter. Oj vilket gott rosé det här var! Det var samma jag smuttade på under resan som kvällsdrink ute på terassen och förälskade mig i. Rekommenderar varmt detta om någon under en resa stöter på det.

Snabbfakta:

Kavaklidere Lâl Rosé Wine

Pris: — (jag betalade cirka 2-3 euro för flaskan om jag minns rätt)

Druva: Calkarasi (obekant för mig)

Land: Turkiet

Färg: Pink, mörkare nyans av ljusröd.

Doft: Jordgubb, persika.

Smak: Bärig, fräsch, syrlig. Torrt rosé som är behagligt att dricka, till exempel till sommarsalladen. Tycker det passar utmärkt både som ett matvin och som ett sommarmingelvin, till exempel under ett grillparty. Definitivt mitt favoritvin under resan.